mina detaljer

Det märks att jag är vuxen när..
* ..jag lagat maten (poäng redan där!) och de ätit klart och de sedan springer ifrån bordet och jag ropar "You forgot something..!" och de vänder lydigt om och dukar av sina tallrikar.
* ..eller när jag packar ner småsnack om vi ska iväg någonstans (just in case, ett hungrigt barn är inte att leka med) och de klagar på att de är hungriga, jag tar fram snacket och får sedan tillbaka skräpet när det är klart. (mamma, jag känner igen det där, förlåt!)
* .. när jag hjälper M med matten och förklarar så att han förstår då känner jag mig duktig måste jag säga. Förklara matte på engelska liksom, det ni. Jag klarar av mina tidigare värsta ämnen. Vuxenpoäng helt klart.
* ..när vi åker tunnelbana hem från en playdate och V har med sig ett sjungande gosedjur på tunnelbanan som hon sätter på ett eget säte och jag ler i samförstånd med de andra passagerarna och skrattar lite, kanske till och med skakar på huvudet lite. Barn alltså.

Och när det inte märks lika tydligt som...
* ..när jag blir lika förtjust som V av hennes idé att själv komma på ett recept till en kaka när vi saknar både smör och ägg.. Nu väntar vi båda med spänning framför ugnen..
* ´..när jag blir barnsligt glad över att vinna över V i bil-tvspel. (Det är i stort sett hur omöjligt som helst, jag har kommit sist varje gång tidigare, vem är det som skrattar åt vem nu va?)
* när jag är barnvakt på kvällen och försöker få barnen att somna och det slutar med att de båda är vakna när föräldrarna kommer (klockan tio) och jag då går och lägger mig och somnar till ljudet av familjens röster, dvs. innan barnen, lyckat liksom..