mina detaljer

 

Satt och googlade lite igår kväll på saker man måste göra i London och hittade så mycket som jag bara vill göra! Det som står uppskrivet på listan nu? Äta fish ´n chips i tidningspapper på Poppies ett stenkast ifrån något som jag tror kommer bli mitt allra bästa smultronställe, nämligen strosa runt på Columbia road market som beskrivs ungefär såhär av Vagabond "På blomstermarknaden på Columbia road doftar det lika gott året om, de små gränderna bjuder även på ljuvliga små kaféer, konsthantverk, loppisbord i de små gränderna!" Alltså där var det bestämt, hit ska jag på söndag! Någon som längtar till helgen mer än jag?

 

Avslutade denna vecka med en långpromenad i solen, trevlig helg på er!

 

I en vecka har jag kämpat ihärdigt med det sista, vägrat slänga det fastän jag endast skrapat läpparna i plasten. Jag har letat och letat, för jag vet att jag har det någonstans, på nattduksbordet? I jeansen? På golvet? Ingenstans. Men så plötsligt när jag precis hade bestämt mig för att jag faktiskt var tvungen att slänga det gamla och därmed vara utan något kom jag på det. I min jacka ligger det nya såklart! Pust. Jag kan andas ut och jag kan nu öppna locket på ett nästan nytt "Försvarets hudsalva" som jag antar bara går att köpa i Sverige. Lycka. Nu lämnar jag det inte ur sikte.  Ja, jag måste medge att jag nog är lite beroende...

 

Okej, idag var jag på jakt efter födelsedagspresent till M men det hela slutade med att jag köpte en pattern box till mig själv. Haha, nej då nu skojade jag faktiskt. Jag köpte en fin present till M också och efter det hittade jag den här till mig, en liten present till mig själv för att jag varit så duktig och hittat en fin födelsedagspresent till M typ, eller bara för att den var så himla fin.. Vad är en "pattern box" då kanske ni undrar? Det är en box innehållandes 100 st kort med olika mönster, nu ska ni få se..

Om tio dagar (det är nedräkning nu!) så är det M:s födelsedag, han ser fram emot det jättemycket, vem skulle inte det liksom när det står ett paket i hallen och väntar som är ungefär lika stort som en själv (överdriver inte ens!) Det är en elgitarr där i! (Lugn, han vet om det, han har valt ut den själv så jag försäger mig inte nu om han av någon konstig anledning skulle läsa min blogg och helt plötsligt skulle kunna svenska! Men man ska alltid ta det säkra före det osäkra..).Jag får i alla fall lite panik för jag har ingen aning om vad jag ska köpa till honom, en elva årig kille liksom, inte det lättaste... Hm.. Jag var inne på Hamleys, Londons största leksaksaffär och tittade lite för några veckor sedan. Det var dock inte så lyckat då jag mest drogs till gosedjursavdelningen där gosedjur med ögon som den här tittade på mig. Varför kan han inte önska sig ett gulligt gosedjur istället? Skulle lätt köpt den här då. Förslag på något jag faktiskt kan köpa mottages gärna!

 

.. när man själv beställer hem maten. Köpa in små yoghurtförpackningar för att de är så himla mycket godare än de stora vanliga yoghurtpaketen. Det har jag alltid hävdat och mina föräldrar aldrig förstått, så nu passar jag på minsann... (V tycker om dem också, så jag låtsas att jag köper in de för hennes skull.) Perfekt!

 

Om man av någon outgrundlig anledning inte vet vad det är för dag så är det bara att slänga ett öga på den fina, röda typiska engelska brevlådan som står precis där man svänger in på min gata. För er som däremot vet,  går det lika bra att kika lite ändå bara för att (den är så typisk engelsk kanske?) det brukar jag göra...

tråkigaste: Att det har regnat hela dagen och att jag trotsade hällregnet för att som vanligt gå till V:s  bushållplats för att hämta henne. Väntar i 20 minuter. Bussen kommer. V hoppar inte av. Bussen åker igen. Det är då jag inser att V har netballmatch idag och att F ska hämta henne. Traskar hem igen med blöta byxor och skor. Men frisk luft fick jag ju i alla fall..

roligaste: Jag orkade verkligen inte göra någon god och påhittig maträtt idag så bestämde mig för att koka lite pasta och hälla ner burken med färdig carbonarasås som jag hittade i kylskåpet. Klart liksom. Upptäcker dock att det är för lite sås kvar när jag hällt i och skrapat rent burken. Öppnar kylskåpet och tar på måfå ut parmaskinkan och klipper därefter ner det i såsen. Det ser fruktansvärt äckligt ut. Efter att ha övervägt om jag ska slänga ihop någon annan mat så lägger jag det istället så fint jag kan ut på deras tallrikar och kryddar med lite svartpeppar och oregano, tänker att det i alla fall kan få det att se lite godare och proffsigare ut än var det är. Jag ropar på dem. V och M kommer samt F kommer som är hemma tidigt från jobbet idag. Jag håller andan när de sätter sig vid bordet , vad ska de säga? Jag behöver dock inte vänta länge utan de utbrister nästan med en gång "Vad gott det ser ut!" (Jag tänker "ser vi samma maträtt?") Men säger "Åh vad bra!" men än är det inte över. De ska ju smaka också. Det gör dem och jag vågar knappt titta. Men jag behöver inte oroa mig länge, de älskar det! F som också berömt hur maten ser ut, smakar av barnen och utbrister "Det här är ju en delikatess!" och frågar därefter om han får ta det som är kvar i kastrullen. Jag säger självklart och gör allt jag kan för att hålla mig för skratt. Man tager vad man haver eller vad är det man brukar säga? Ibland lyckas man.

..förvåning: Verkar som om julen kommer tidigt i år. Alla fall i Westfields shoppinggalleria...

 

.. står V för idag i hennes Luigi kostym (super mario´s kompis). Hon har en internationell dag i skolan idag och hon och en kompis ska representera Italien. Så söt.

 

Jag har ju skrivit mycket om hur mysigt jag tycker det ska bli med hösten och vintern och att få uppleva den här i London. Men alltså.. idag kom kylan hit, på riktigt. Tidigare har det varit lite småkallt då och då men idag kände jag den första bitande, isande kylan och jag kom på mig själv med att tänka "Just ja, det är ju så här det är." Jag kände mig så dum, jag hade helt glömt bort hur kallt det faktiskt brukar vara. Jag vet liksom att det ska bli kallt men man kan inte riktigt förstå hur kallt förrän det plötsligt bara är så. Precis som man varje vinter inte kan förstå att det ibland kan vara så varmt på sommaren att man knappt står ut (eh? det kanske har hänt en gång? Men ni fattar grejen.) Man lär sig aldrig. Att jag efter ha tänkt det här fick vänta på en buss i 30 minuter eftersom den tidigare bara körde förbi (?) så hann jag tänka lite mindre fina ord om kylan och hösten (och självklart även busschauffören). Jag insåg att min klädsel var för kall, trots tjocka strumpbyxor, klänning, boots, stickad kofta och trenchcoat. Jag behövde vantar, mössa och dunjacka nu med en gång! Så missförstå mig inte nu, jag tycker att hösten och vintern är mysig men.. måste det vara så fruktansvärt kallt?

 

..världens största löv eller något, man ser ju knappt V där bakom..

 

 

.. med en promenad bland de rödgröna höstlöven i Queens Park för att sedan beställa in lite grönt te och en god muffins på ett mysigt café/bageri och träda in i bokens värld för en stund. Skönt liksom.