mina detaljer

Om ett par timmar åker jag och värdfamiljen till Frankrike! Så det här blir det sista inlägget på en vecka, men kameran tar jag självklart med så räkna med en massa härliga bilder när jag kommer hem istället! Ses om en vecka! Au revoir!

Idag är V ledig och hon har en kompis här för playdate och med sig hem till oss har kompisen en låda med sniglar! Efter att jag upptäckte att en var på väg att rymma (ni ser den på lådan!) så bestämde vi oss för att ställa lådan utomhus (men själv har hon dem annars inomhus i hennes rum, har sett det med egna ögon!) Ja vad ska jag säga, man slutar aldrig att förvånas i jobbet som au pair..

Har just nu målat mina naglar i en korallröd nyans efter att N köpte sju nagellack på en gång till oss i olika härliga sommarfärger, sånt gillar jag! (oturligt nog står nagellacket jag använda bakom de andra upptäckte jag nu.. ops, vilken bloggmiss!)

Min nya favorit.

..från Portobello market. Ett av mina favoritställen i London.

Ja små tecken av att jag är från Sverige lämnar jag allt ifrån mig här bland allt det brittiska, i köket hittar man t.ex. en rosa osthyvel, en kalles kaviar, köttbullar och knäckebröd. Idag fick jag mina värdföräldrar att i alla fall titta ett par minuter på Eurovision just på grund av att det hålls i Sverige och icke att förglömma, jag har ju en lortgris på mitt nattduksbord. Ett liten "med andra ord" polett som på något konstigt har följt med mig hit.

Nu beger jag mig snart ut med värdfamiljen för middag på någon mysig restaurang. Hoppas ni får en trevlig fredagskväll!

Mysigt liksom.

Mina absoluta favoriter i badrumsskåpet? Dessa, helt klart. Just nu vill jag dofta som sommaren själv dvs. som en väldigt massa härliga frukter.

Att kvällshimlen ser ut såhär kan ju bara betyda att det blir en solig dag i morgon! Så måste det vara. Fingers krossed. För den här dagen har känts precis så som himlen varit näst intill hela dagen, nämligen grå och lite allmän trist sådär. God natt London!

Ni vet hur det kan vara ibland när man ser saker man själv upplever liksom utifrån? Så har hela min fredagseftermiddag varit. Det började med att jag var med i en sån där fin och nästan lite poetisk film, jag skulle gå till V:s skola för att hämta henne, var lite tidig och gick in i en park som ligger precis bredvid skolan. Den parken hade en egen inhängdnad där det var som en liten park i den stora med vackra magnoliaträd som tappade sina stora blad på de stora gräsmattorna (nu blev du imponerad mamma va att jag kunde vilken trädsort det var du som alltid försökt lära mig och det aldrig har gått in, varken träd eller fåglar. Men jag ska inte ta på mig äran, hörde en tant berätta det för sin man, host!) Jag satte mig i alla fall under ett rosa och vitt träd och bara njöt i solen en stund och det kändes precis som om jag var med i en scen ur den där fina, fina filmen. Sen däremot blev det mer action, för hela familjen skulle med ett tåg och jag hade som uppgift att ta barnen till stationen, men hur fort vi än gick och hur smidigt det faktiskt flöt på så blev det stressigt. Så när jag har vinkat till mig en taxi (här kändes det lite som om jag var med i typ Sex and the City, men det var bara en parentes) så ringer N och säger att det är typ tjugo minuter kvar tills tåget går. Jag frågar taxichauffören hur lång tid han tror det kommer ta till stationen och han säger tjugo minuter. Herregud tänker jag då och hör mig själv säga "Do you think you could make it in ten?" Han gasar på och försäkrar mig att han ska försöka krångla sig ur London trafiken så fort som möjligt. Sen när vi väl är framme så är det en minut kvar tills tåget lämnar perrongen, jag säger till barnen att vi måste springa så det gör vi, vi springer så fort det bara går genom en tågstation full med folk och jag har fortfarande den där känslan i kroppen som om det här är bara en scen ur en film, för där ser jag oss utifrån, hur vi springer i folkmassan, jag bärandes på en stor väska samt en gitarr (!) på ryggen, barnen springer tätt efter. Det kändes som en sån där slut scen i en romantisk film, typ, vi var tvungna att hinna fram till det här tåget, annars var det liksom försent. I alla fall "filmen" avslutades ganska dramatiskt med att familjen faktiskt missade sitt tåg, vi står och tittar på de stora tavlorna som informerar om när nästa tåg de kan ta går, vi tillsammans med säkert 200 andra, vi tittar och sen helt plötsligt så visar en av tavlorna vilket tåg de kan ta, alla rör sig snabbt mot perrongen, jag kommer ifrån familjen lite, jag ser hur N tittar efter mig tills hon ser mig och ger mig en slängkyss med barnen hängandes i hennes armar, det finns inte en chans att vi skulle kunna säga hejdå till varandra (för det är inte meningen att jag ska följa med, då hade det varit lite för dramatiskt!) och det var avslutet på en sån där sorglig film från andra världskriget typ. Familjen var tvungen att skiljas från varandra då tåget, fullproppat med människor, ska ta de till en säkrare plats. . 

Så nu ska jag ladda upp med lite mat (det tar på krafterna att vara med i olika filmer hela dagen!) och sedan möta upp P. Ha en trevlig fredagskväll och om ni ser på film, tänkt på hur det skulle kännas att vara med i filmen. För det vet jag!
 

Fast jag missade årets valborgsfirande (nej de firar inte denna högtid här!) så har jag ändå koll på att det är första maj idag. Jag ser fram emot en härlig försommar månad med bland annat besök från familjen och en veckas tripp till Frankrike så jag kan nog inte säga det bättre själv så, "Sköna maj, välkommen!".

Börjar denna onsdagsmorgon med att ge ett litet tips på en bra present till någon du tycker mycket om eller kanske bara en härlig present till dig själv? Nämligen ett eget designat Iphoneskal. Jag designade det här Iphoneskalet till min syster och valde bilder som är typiska för henne på olika sätt, garanterat uppskattat och även ett roligt sätt att göra lite mer av sina bilder på!