Ring in det nya


Barnen på förskolan har koll på allt, de granskar och kollar. Frågar och pekar.Jag har haft på mig mina ringar varje dag och alltid är det någon som kommenterar eller frågar något om dem. Så för att de uppenbarligen är så otroligt intressanta (i alla fall för 4-5 åringar) så tänka jag även visa dem för er. Så från vänster har jag min silverring med små "pluppar" på som barnen säger (och jag hittar inget bättre ord själv!). Den är från Edbladh. Köpt på Gotland och pryder mitt vänstra långfinger. I mitten har vi min smala silverring som är min mammas gamla och är köpt i Rom. Längst till höger är min ljusrosa ring från London som pryder mitt vänstra pekfinger. Det bästa med dem är att de kommer från olika delar av världens hörn och att de alla tre betyder något speciellt för mig.
 

Saker man kan få höra en vanlig dag på jobbet!

Jobbar just nu på en förskola tänkte att ni ska få höra några kommentarerna jag har fått idag..

"Är du en vuxen eller ett barn?" säger en liten kille till mig och tittar på mig med stora ögon. Ja det måste jag erkänna, det kändes ganska så bra när han sa så. För jag hade samma morgon beklagat mig för pappa att 21 (som jag fyller till sommaren) ju låter så gammalt... Jag, Åldersångesten 1-0.

Efter att berömt en annan liten kille att han var så bra på att vissla (jag var faktiskt imponerad på riktigt! Ett klart och starkt visselljud lyckades han få fram och han är typ fyra!) Varav han blixtsnabbt svarar mig detta "Jag vet! Jag är ju bättre än dig!" Ups. Ärligt och sant. (borde kanske tilläga att jag lärde mig vissla för typ tre års sen! Nej jag skämtar inte..)

Jag brister ut i skratt efter att en liten tjej har sagt något roligt, när vi skrattat klart säger hon "Du har tjocka kinder, precis som jag!"och pekar på min skrattgrop  "Och jag!" tillägger genast en annan liten tjej. Yey liksom, härligt att höra.. Vi bildar klubb. Jag och två treåringar...

"Varför har du brunsvarta naglar?" Frågar en liten tjej mig vid mellis när jag brer hennes macka. Jag tittar på naglarna och tänker "Jaa du, det undrar jag med.. För brunsvarta naglar låter ju inte särskilt snyggt det måste jag ju hålla med om. (Ja, jag tog bart nagellacket när jag kom hem och måla dit ett annat!)

Det finns väl bara ett sätt att sammanfatta detta på, barn är brutalt ärliga och ja, jag gillar det!











Välkommen hem till mig!


Har i helgen låtit mig inspireras av glossiga inredningssidor i Elle och var därför väldigt sugen på att göra om lite i mitt rum. Jag har länge velat ha velat ha ett skrivbord, jag har just nu ett barbord och har haft det i ett antal år köpte det efter att jag tröttnat på mitt gamla skrivbord.. (gulp!). Men efter att ha vänt på barbordet in mot väggen istället, samt rensat ut och lagt utvalda saker på det, så kändes det bra. Funderar på att måla det vitt någon dag också. Jag fick därmed med hjälp av väldigt enkla medel min egna lilla kreativa hörna. Sedan hittade jag en otroligt fin röd radio i garaget som tydligen har varit nära på att slängas (!) och bytte därmed ut min stora cd-spelare till denna istället. Ska även klä om min fåtölj någon dag också. Sen städade jag hela mitt rum grundligt och nu ser det ut som på översta bilden.
 
 
 
 

Londonådran

Det rycker lite i Londonådran ibland alltså. Inte så konstigt egentligen, jag levde ju Londonlivet under ett års tid. Här kommer några "never seen pictures" och jag får en sån himla härlig känsla i kroppen när jag tittar på dem och jag känner hur jag saknar den underbara staden en hel del alltså. Jag älskar att det alltid finns något nytt att se och göra där, nya saker dök upp hela tiden. Jag som lätt blir rastlös kände mig under nästan ett årstid aldrig det. Jag saknar småsaker som att gå in på Starbucks och köpa en varm chailatte i en take-away mugg och springa iväg på nya äventyr eller bara till en röda dubbeldäckaren som skulle ta mig till skolan. Jag saknar att strosa omkring i Hyde Park en härlig ljummen vårdag utan varken någon riktning eller mål. Jag saknar att gå till den lilla tidningsaffären bredvid min tunnelbanestationen och köpa med mig en bunt tidningar (ja, det är billigare med tidningar där!). Jag saknar att fynda annorlunda saker på marknader som man aldrig skulle kunna få tag på annars. Jag saknar att av en slump hitta ett nytt favoritområde eller en liten mysig gränd.

Ja, ibland gör sig den alltid påmind, den där Londonådran. Förmodligen kommer den också alltid göra det för den går ju trots allt direkt till hjärtat.

På min önskelista..

 
.. står Taschens inspirationsbok "Illustartion now! Fashion. En bok som innehåller bilder och text från världens 90 främsta modeillustratörer. Behöver jag förklara ytterligare varför jag vill ha den? Nej tänkte väl det.. Vart du kan köpa den? Här: http://www.taschen.com/

Skrivbordsattiraljer


 

PS


.. älskar att få personliga brev/inbjudningar/kort på posten kanske är anledningen att jag brevväxlade under stora delar av min barndom. Så därför blev jag extra glad när jag detta igår dök upp i brevlådan..
 

There is no such thing as the right time


Bilder från Robert Ryan´s tidning som jag köpte för en pund på Columbia road flower market, London. Tidningen innehåller bilder från hans då pågående höstutställning. Jag däremot köpte tidningen för att jag gillade bilderna och mönstren så mycket.
 
 
 

Dagens detalj


.. får den här måndagen bli det här söta kortet.
 

Hänger i

Just nu hänger julen kvar lite ändå och jag pratat då inte bara om all snö som plötsligt har bestämt sig för att komma (jag har ju liksom mer julstämning nu än vad jag hade för en månad sedan!) utan jag syftar på den här julkulan som jag köpte i en mysig liten butik i ett av mina favoritkvarter i London som hänger kvar. Glömde ta ner den när vi plockade ner julen och när jag upptäckte det kunde jag inte riktigt göra det. Jag gillar den för mycket tror jag. Får se vad jag bestämmer mig för att göra. Den kanske får hänga där hela året, vi får se hur länge han orkar hänga i...

Dagens detalj


 

Dagens detaljer

 


.. från min favoritkonstnär alla kategorier, ja självklart pratar jag om Lovisa Burfitt. http://www.lovisaburfitt.com/ 
 
 

På min anslagstavla..


.. ett N som står för..
 

Allt är inte svart eller vitt..

.. här i livet (djupt start på detta blogginlägg känner jag!) men något som faktiskt är det är naturen just nu. Vitt och svart så långt ögat kan nå. Började den här torsdagen med en långpromenad och jag var tvungen att stanna upp då och då för att ta kort, det känns som om allt hör hemma i en skissad teckning. Så fint.
 
 

Ömsar skinn


Nu är min London travel book fylld och jag har därför gjort ett omslag till den av tapetprover som jag och min mamma samlar på. Nu är skinnet tomt och det är dags för en nytt block att ta plats i det.
 

Dagens detalj


En färgklick i allt det vita.

 

En dos av London

 


.. får jag på www.alicetait.com, kika in där, det finns så mycket fint! Själv är jag väldigt sugen på att klicka hem den första av de tre bilderna jag la upp här på bloggen, de färgglada husen på Portobello road, Notting Hill. Ett av mina favoritställen i London ju. Så fint!
 

Ny kostym


.. Idag kom äntligen mitt nya Iphone-skal som hag har designat själv av några bilder från London! Så fin den blev i ny kostym.

Skrivbordsfavoriter

Jag satsar på skinn, blommigt och färgglatt!

Up in the blue

 

Dagens stilleben

 

Londonabstinens


(Vi har inte fått sconsen ännu det är därför våra brickor ser så tråkiga ut! Och ja, det är jag som dricker te jag var sjukt imponerad av att H lärt sig dricka kaffe för det tvivlar jag på att jag någonsin kommer göra..)

Efter nästan två veckor i Sverige kände jag idag lite Londonabstinens och jag och H valde därför för att fika på "The London café". Där förvandlades jag plötsligt till en riktig "londoner" och jag jämförde mitt scones med dem jag åt i London (jag behöver väl inte ens säga vilket som var godast?) och jag kom på mig själv med att kolla kritiskt på alla bakverk som kom in på afternoon tea:t till personerna bredvid oss och tänkte att det inte går att jämföra med det jag och F åt på Kensington hotel i en lyxig hotellsalong. Jag hörde mig till och med säga till H "Varför fick man en apelsinklyfta till sconesen? Det får man inte i London, haha!"  Det värsta av allt jag sa en mening på engelska för att jag först inte kom på hur man sa på svenska! Men sånt brukar inte hända, jag lovar! Gud asså, som jag håller på! Så vad kan jag säga? Ett år i London har nog satt sina spår..

Sedan gick vi en sväng på stan och H hittade ett superfint Iphoneskal som jag också hade köpt om inte jag precis hade beställt ett som kommer när som..

.. men några avundsjuka blickar gav jag det ändå det måste jag medge.. Nu ska jag sätta tänderna i Katerina Janouch´s senaste bok. Som jag längtat!
 
 
 

2014!

Två bilder från gårdagens nyårsfirande..
.. 47 sekunder kvar tills.. det nya året börjar? Nej, tills förrätten ska ut ur ugnen!
.. och sen en bild på den fina nyårsdukningen och ungefär fem timmar efter att dessa bilder var tagna skålade vi in år 2014 med bubbel och raketer! Välkommen 2014!


 

RSS 2.0