mina detaljer

.

Idag har jag sorterat bilder i olika mappar på datorn, städat rummet lite och flyttat in i mitt nya stora smyckesskrin. Allt detta gör jag mindre än 24 timmar innan 2014 startar. Kanske påverkas jag mer än vad tror av att det är ett nytt år? Det är ju lätt att sätta en massa löften inför det nya året och i mitt fall verkar det ju omedvetet som om mitt är att jag ska vara lite mer ordningssam eller något... . I alla fall så tycker jag att 2014 låter som ett väldigt bra år och jag önskar alla mina läsare ett riktigt gott nytt år!

 

Förra året gjorde jag en årssammanfattning i bloggen med en bild från varje månad, men i år kände jag för att klippa och klistra och göra den i min Londonscrapbook istället dels som ett slags avslut på min scrapbook och liksom ett avslut på detta år. Mitt Londonår. Älskar att få en tydlig överblick på året och faktiskt hinna reflektera lite på allt medan man sitter där och klipper ut bilder som ska symbolisera en viss sak. Så om ni känner för att pyssla lite i helgen så rekommenderar jag er att göra en egen årssammanfattning! Här får ni en liten smygtitt på mitt.

 

Sista luckan: Destination Christmas, nu är vi där! God Jul på er mina fina läsare!

 

Idag är det dan före dopparedan (hur snabbt har det inte gått?) det betyder i vilket fall att det är dags för er att öppna näst sista luckan i min kalender och denna lucka innehåller en massa julgranspynt från Liberty, London.

 

Selfridges, London.

 

Den finaste julkalendern jag någonsin fått, helt klart.

 

Säg hej till min kära nötknäppare!

 

Det enda luciatåget jag har fått se i år, så tur är att jag får se det varje dag fram till jul!

.. jag är lite skrockfull det måste jag medge, jag undviker sådan som ger otur som att krossa speglar och gå under stegar och sånt. Vägrar hävda att "jag har inte varit sjuk på så länge!" (det var till och med lite jobbigt att skriva det nu, fastän jag inte menar det! Så nu måste jag säga "peppar, peppar ta i trä!" Just in case.) För senaste gången det hände hade jag inte varit sjuk på fler år men blev magsjuk dagen efter. Men de senaste fjorton dagarna har ett flertal vidskepligheter hänt mig. Det började för två veckor sedan i London. Byggarbetaren som jobbade hos oss varje dag höll på att måla trappräckena. Han stod på nedersta våningen på en hög steg mitt för trappuppgången. Jag som varje dag sprang upp och ner mest hela tiden var därmed tvungen att krypa under. Gulp. Byggarbetaren frågade "Går det bra?" Jag hävdade genast att det var det, jag kunde ju liksom inte börja förklara att nej du får nog gå ner och flytta stegen eftersom det betyder otur att gå under en stege i Sverige. Han hade helt klart undrat vad vi var för folk. Så därmed kunde jag inte annat än gå emot mina principer och ta mig i kragen och krypa under. Det var lite jobbigt det måste jag medge, men jag tänkte sedan genast, jag är i London de har inte samma vidskepligheter här så det gills nog inte. Säger vi.

Det andra hände igår när jag krossade en spegel. Det har varit något jag alltid fasat för att göra. Jag har alltid varit extra försiktig med det från att jag var så liten och insåg att det betydde otur. För vem vill ha tretton års olycka liksom? Men igår packade jag upp mina fyra proppfyllda väskor, jag hade då en liten nyckelring där i med en spegel på baksidan. Den låg på golvet och jag råkade trampa på den och den gick sönder. Jag trodde att jag skulle bli helt förskräckt men det blev jag faktiskt inte. Jag hanterade det bra, jag ryckte på axlarna och tänkte, det är ju bara vidskepligheter som skapas för att man ska vara försiktig med såna här saker, det betyder inget..

Men däremot för några dagar sedan när jag gjorde mitt CAE prov, så hittade jag några minuter innan provet en penny. Jag tog genast upp den fastän jag hatar alla engelska mynt och la den i jeansfickan och tänkte att jag fick lite extra tur hela den dagen precis som V och M:s morfar har lärt mig och det måste ju betyda att jag kommer klara provet. Om jag gjorde det? Det vet jag inte än. Men jag hoppas pennyn gjorde sitt jobb.

I alla fall, är det inte lite underligt att alla dessa vidskepliga saker händer mig under 14 dagars tid? Och om jag är sjuk i morgon så vet ni varför..

Marsipan i mängder! En av julens alla godsaker. Ikväll blir det mer när det är dags för det årliga julbaket med tjejerna. Mys.

 

Häromdagen, på en mysig liten marknad längst floden på South bank, köpte jag mig en nötknäppare som såg ut ungefär så här. Fastnade totalt för den och tyckte den var så häftig och lite typisk engelsk. Ni ska få se min när jag packat upp alla mina väskor tills dess får ni se på denna som jag hittade på Winter wonderland.

 

Varje måndag klickar jag mig in på "Veckans horoskop" på Veckorevyn och idag är det läskigt hur bra det stämmer. Hör bara;

"Många tecken tyder på att du är mitt uppe i något viktigt just nu, kära Tvilling, och ett avslut ligger väldigt nära. En period i det liv är över och det är dags för en grand finale. En speciell grupp människor som betyder mycket för dig är extra närvarande och kanske blir du förvånad över hur mycket kärlek de har att ge dig och hur mycket du kan lära av dem. Kontakt med någon som befinner sig utomlands är trolig nu."

Ja, jag behöver väl inte säga så mycket mer än att jag åker hem idag efter ett år som au pair i London. Ett ganska stort avslut på en period i mitt liv. Tja, det här är anledningen till att jag trots allt tror liite på horoskop ändå.. 

Snart befinner jag mig högt upp i luften, men inte i denna julkarusell på Winter wonderland (den avstod jag när jag var där!) utan i ett flygplan på väg till Sverige. På väg hem. Kan inte bli bättre! Nu ska jag pressa ihop mina väskor (ja de är proppfyllda!) ta på mig X-antal lager kläder (för att allt inte annars får plats!) och bege mig mot flygplatsen. Hörs i Sverige nästa gång! Ett hejdå-inlägg till London kommer. För visst känns det konstigt att lämna denna underbara stad som har varit mitt hem i ett årstid, det kan jag inte neka.

 

"The magical ice kingdom" på Winter wonderland.

 

Tycker det verkar så mysigt, det här med att ha Christmas Stockings, eller som vi svenskar säger "julstrumpor". Familjen G har nu plockat fram sin, de har bara en stor tillsammans som det verkar och den är inte uppsatt än men det är nog bara en tidsfråga, för det närmar sig ju! Jag däremot klämde lite på de här när jag var inne på Selfridges häromdagen och skulle helst av allt vilja ha den högst upp i mitten. Så fin den var.

 

 

 

.. från ett fint och annorlunda golv i en liten butik i South bank.

 

 

 

En mysig bokaffär i Hampstead heath.

 

.. så tror man sig veta lite om hur vissa saker fungerar här och en av dessa saker är tunnelbanan. Jag känner att jag har koll, men man ska, som ordspråket säger, aldrig ropa hej.. Idag hade nämligen jag o F bestämt oss för att åka och se var vi kommer ha våra CAE-prov nu i veckan. Det är på två vitt skilda ställen så att åka och checka läget kändes som en bra plan. Jag kollade upp linjer jag kunde ta, hur jag skulle byta osv. Tio minuter innan vi ska ses står jag utanför tunnelbanestationen och väntar. Jag går omkring lite eftersom jag har några minuter tillgodo och ser om jag kan hitta gatan själv innan vi ska ses. Men gatan lyser med sin frånvaro. Jag tar då fram google maps och skriver in gatuadressen och den visar då genast vägen till en helt annat ställe i London, åt ett helt annat håll och bredvid den rätta gatuadressen står Edware station, jag däremot står på Edware road station. Jag är med andra ord helt fel. Det låter ju så likt och jag undrar vem det är som har bestämt att det ska finnas två stationer som ligger så långt bort ifrån varandra som heter nästan exakt samma sak! Någon med väldigt dålig fantasi i alla fall! Gah! Jag råkade ju ut för något liknande min första vecka här också om ni minns, jag gick av vid Brondesbury och inte Brondesbury Park och nu är det som om någon däruppe liksom vill sätta dit mig lite. Inte ska hon tro att hon har koll minsann. Så jag avslutar min sista vecka som jag började min första kan man väl säga. Den enda skillnaden är att jag inte fick panik denna gång, jag kollade genast upp hur jag kunde ta mig därifrån på bästa sätt. Så kanske var det att jag har utvecklats och lärt mig hur man ska hantera oväntade situationer som någon högre makt istället ville bevisa för mig. I så fall får jag istället tacka, nu har jag insett det. Jag vill dessutom passa på att tacka lite extra för att ni inte valde att bevisa detta för mig på självaste examensdagen. För då kan jag lova er, då hade paniken brutit ut!

Fortum and mason.

 

Idag är det en vecka tills att jag flyttar hem och nu längtar jag som bara den! Och plötsligt låter en vecka som SÅ lång tid! En vecka. Sju dagar liksom! Känns som sju månader, det känns som om det aldrig kommer bli måndagen den 16:onde! Men antar att det är så när man längtar till något, plötsligt går tiden sååå långsamt. Men jag ska inte vara den som är den. Jag ska försöka njuta av mina sista sju dagar här så mycket som möjligt. För jag vet att jag kommer sakna staden när jag flyttat hem, London är en fantastisk stad, har bara gillat den mer och mer för varje dag. Så här såg det ut igår när jag var ute och köpte julklappar. Magiskt liksom. Men ja...  annars då? Kan det inte bara bli måndag nu snälla?

Winter wonderland.

 

 

 

 

 

 

 

 

*tandkräm
*schampoo
*duschcremé
*mitt kontantkort på mobilen
*oystercard..

.. på en vecka. Tio dagar innan hemfärd. Alltså snacka om att ha otur. Ville bara dela med mig om det här himla retliga fenomenet, för det är ju alltid så, i alla fall för mig...

Ett pepparkakslandskap i skyltfönstret på Selfridges. Hur sugen jag är på pepparkakor? (eller rättare sagt pepparkaksdegen!) Väldigt mycket!

Jag har visat runt, skrivit listor med alla viktiga nummer, ritat upp scheman för både V och M. I olika färger, med olika understrykningar. Det är mycket att komma ihåg för den nya au pairen. Jag kommer själv hur imponerad jag var över den förra au pairen som lärde upp mig. Men det har nästan gått ett år sedan dess och nu är det istället jag som är som hon. Jag är inte V och M:s au pair längre. Igår var sista dagen. Jag får dock fortfarande sms och samtal från pianolärare och V och M:s kompisars föräldrar som undrar något eller dubbelcheckar dagens planer för barnen. Men nu är mitt au pair år slut och jag har längre inte ansvar för V och M (men visst svarar jag på alla samtal och ger information om den nya au pairen istället! Jag struntar ju liksom inte i allt!) Jag har den där känslan i kroppen som jag även hade när jag hade tagit studenten och jag liksom fortsatte känna att jag kanske behövde plugga på något eller så. Jag är så uppe i varv att det nästan kliar i fingrarna på mig att sätta på en tvättmaskin, stryka några av F:s skjortor, fixa barnens kläder, hjälpa med läxor, förbereda mat, snack, åka med dem på deras pianolektioner. Jag vet vad det är för känsla. Rastlöshet. Det tar ofta några dagar för mig att faktiskt på riktigt slappna av och komma in i en ny rytm. Men nu vad ska jag göra för att stilla min rastlöshet, några knep? Gå ut och springa några mil kanske..? Måste. Göra. Något. Nu.

En mysig liten gränd som jag sprang på och hittade av en slump.

 

Fjärde december.

Med tretton dagar kvar till hemresa (ja, det är nedräkning nu!) så tänkte jag se vad jag kan checka av på min bucket list som jag skrev i min travel notebook innan jag flyttade hit.

1. Besöka madame Tussauds (check!)
2. Fynda på Camden market (check!)
3. Uppleva Sherwoodskogen
4. Prova fish ´n chips i tidningspapper (check!)
5. Gå på afternoon tea (check!)
6. Se en fotbollsmatch i en stor arena
7. Strosa runt i Notting Hill (check!)
8. Ha picknick i Hyde Park (check!)
9. Åka London Eye (check!)
10. Gå en kurs (check!)
11. Se en musikal (check!)
12. Se Big Ben (check!)

Ja som ni ser har jag gjort nästan allt jag ville göra innan jag kom hit, det ska ju vara fotbollsmatchen och Sherwoodskogen då (Sherwoodskogen mest för att en kollega sa att det var så speciellt!) och fotbollsmatchen mest för att uppleva en stor arena och jag har ju faktiskt varit på Wembley Stadium. Nu när jag tittar på min lista så inser jag att det mest är turistsaker jag skrivit upp som man nästan bara måste göra. Det har varit väldigt kul att göra alla dessa saker men det bästa har ändå varit när man hittar små guldkorn själv. Skapat sina egna favoritställen eller av en slump kommit till ett ställe som man sedan börjar gilla en massa. De där sakerna jag har på min bucket list kan ju de flesta som har varit i London checka av, men jag som faktiskt har bott här i snart ett år har fått se och uppleva så mycket som jag aldrig trodde jag skulle få göra. Jag visste väl ungefär de 11 sakerna om London som står uppskrivet på listan (Sherwoodskogen ligger inte i London! haha) när jag kom hit. Men när jag återvänder till London efter att ha flyttat hem så kommer jag återvända till platser, parker, affärer som är mina favoritställen och jag kommer kunna gå runt i den här fantastiska staden utan en guidebok i högsta hugg för nu har jag nämligen en annan guidebok att följa. Mig själv. Det är jag väldigt glad för!

Glitter, snöflingor och choklad, helt klart tre av julens nödvändigheter!

När karusellerna sover. Kommer ni ihåg den julkalendern? Det är från den julkalendern jag fick min kärlek till karuseller som ser ut som den här, en karusell på Winter wonderland.

 

Idag är det, som nog alla har koll på, första december och första advent! Vilket betyder att det är 16 dagar kvar tills jag landar på svensk mark igen samt 24 dagar kvar till julafton! Låter ganska bra det. I alla fall, så tänkte jag att ni varje dag fram till jul kan klicka er in här och får öppna (titta) på dagens lucka i minadetaljers julkalender. Jag kommer självklart blogga om annat också, men varje dag får ni även öppna en lucka i min kalender. Mysigt va? Nu kör vi. Första luckan kommer från ett skyltfönster på Fortum and mason.