mina detaljer

Jag har visat runt, skrivit listor med alla viktiga nummer, ritat upp scheman för både V och M. I olika färger, med olika understrykningar. Det är mycket att komma ihåg för den nya au pairen. Jag kommer själv hur imponerad jag var över den förra au pairen som lärde upp mig. Men det har nästan gått ett år sedan dess och nu är det istället jag som är som hon. Jag är inte V och M:s au pair längre. Igår var sista dagen. Jag får dock fortfarande sms och samtal från pianolärare och V och M:s kompisars föräldrar som undrar något eller dubbelcheckar dagens planer för barnen. Men nu är mitt au pair år slut och jag har längre inte ansvar för V och M (men visst svarar jag på alla samtal och ger information om den nya au pairen istället! Jag struntar ju liksom inte i allt!) Jag har den där känslan i kroppen som jag även hade när jag hade tagit studenten och jag liksom fortsatte känna att jag kanske behövde plugga på något eller så. Jag är så uppe i varv att det nästan kliar i fingrarna på mig att sätta på en tvättmaskin, stryka några av F:s skjortor, fixa barnens kläder, hjälpa med läxor, förbereda mat, snack, åka med dem på deras pianolektioner. Jag vet vad det är för känsla. Rastlöshet. Det tar ofta några dagar för mig att faktiskt på riktigt slappna av och komma in i en ny rytm. Men nu vad ska jag göra för att stilla min rastlöshet, några knep? Gå ut och springa några mil kanske..? Måste. Göra. Något. Nu.