mina detaljer

En trasig tiokilos väska senare. En minst sagt tjurig passagerare senare som skällde ut alla som ställde sig fel i kön på väg in i flygplanet. Jag slapp dock avhyvlingen! Men tjugo andra skällde hon nog ut. (Herregud, någon som vaknat på fel sida månntro?) En felplacering i flygplanet senare (jag valde det enda stället i flygplanet där det inte fanns något fönster, hallå hur tänker man då? Inte alls, helt enkelt. Förrän efteråt när man dessutom sitter bredvid en sovande passagerare som breder ut sig mer och mer så man tillslut sitter intryckt mot väggen stel som en pinne och inte kan göra annat än att stirra in i stolsryggen framför mig och försiktigt bläddra i min tidning. Ja, jag skulle behöva massage typ nu.) Två bussresor senare där jag oroade mig (som jag gör varje gång) att någon ska ta min väska då de hoppar av tidigare än vad jag gör. En utvärdering senare (ja, jag blev utvald att svara på några frågor om vad jag tyckte om bussen samt hållplatsen. Lyckost mig liksom. Det var precis det jag kände för efter 7 timmars resande), ett borttappat och sedan funnet oystercard senare (tre stopp med tunnelbanan kostade 42 kronor istället för 15..) En polotröja och ett par skinnboots senare (ja, min väska var så full att den inte bara gick sönder utan jag fick dessutom ha på mig vinterbootsen samt en grovstickad polotröja för att få med mig allt!) NIO timmar senare kunde jag pusta ut. Jag är här. I London och det känns trots omständigheterna riktigt bra. Första september. Första hösten i London, det här blir bra. (Och nej jag är faktiskt inte ironisk!)